Ett föredöme för oss alla

I lördags nåddes jag av beskedet att min vän och broder Jörgen Purhagen har gått ur tiden. Han tillhörde vår församling och som någon sa hade han en självklar plats i församlingen.

Jag kommer att sakna honom mycket. Han hade en stor hunger efter Gud och att få betyda något i hans rike. Jag kommer att sakna att höra honom sjunga under lovsången i Centrumkyrkan och hans sköna och träffsäkra inbrytningar i predikan. Jag kommer att sakna hans självklara vittnesbörd om Guds trofasthet mitt i ofullkomliga omständigheter.

Jag berättade för mina barn att Jörgen hade gått hem till Jesus och jag undrade vad de trodde att han gjorde just nu. Min 6-åring svarade: Han kramar Jesus.
Jag hade själv tänkt att han kanske sprang över en äng och gjorde det som hans kropp inte tillät honom att göra här på jorden. Men i samtalet blev jag också övertygad om att han håller om Jesus och Jesus håller om honom, på samma sätt som han gjorde här på jorden men ändå på ett så mycket mer fysiskt och verkligt sätt.

Så Jörgen, vi saknar dig! Du gick före och vi kommer efter! Och nästa gång jag sjunger lovsång i Centrumkyrkan skall jag lyssna efter din sång, kanske kan jag höra den från andra sidan av tronrummet, från helgonens sektion i lovsångskören.