Då avslutar jag den här lilla serien. Naturligtvis inget uttömmande, utan bara en ström ord från mitt hjärta rätt ner på tangenterna. Men så ändå intressant att få vara en liten del av Guds stora verk, att han nådde fram till mig är det största.
Jag tänker ibland på fångvaktaren som hade hand om Paulus och Silas, där de satt och sjöng längst in i fängelset. Kanske hade han suttit och lyssnat på sångerna innan han somnade, det var nog inte så vanligt med sång i den här miljön. Gud lät en jordbävning öppna varje fängelsecell och i fångvaktaren gör sig reda att ta sitt eget liv när Paulus lyckas få stopp på honom. Väktaren frågar: "Vad skall jag göra för att bli frälst?"
Paulus svarar: "Tro på Herren Jesus, så blir du frälst, du och din familj" Sedan predikade de Herrens ord för honom och hans familj. Och alla lät döpa sig. Jag vet inte hur mycket kunskap fångvaktaren och familjen han få innan de tog emot Jesus, men jag tror inte att man behöver så mycket predikan eller så mycket tro, utan mer en vilja. Sedan får frälsningens rikedom packas upp efter hand som man vandrar vidare tillsammans med Jesus. Så du har nog med kunskap för att kunna bli frälst, frågan är om du vill ta emot Jesus i ditt liv. Vill du det?
lördag 19 juli 2014
Evighetens räddningsplan (VI)
"liksom han innan världens grund blev lagd har utvalt oss i honom för att vi skulle vara heliga och fläckfria inför honom. I sin kärlek har han genom Jesus Kristus förutbestämt att vi skulle tas upp som hans barn, enligt sin vilja och sitt beslut, för att den härliga nåd som han har skänkt oss i den Älskade skall prisas." (Efesierbrevet 1:4-6)
Den som en gång började i evighetens beslutsrum kommer även att fullbordas där, i evigheten. Jag vill inte säga avslutas, eftersom frälsningen är en relationen, en gemenskap med Gud. Det var just det som Jesus dog för, gemenskap med dig att han skulle kunna bli den förste av många syskon, han först och vi efter i hans fotspår.
Så detta liv, som redan nu pulsera i oss genom Anden kommer att fortsätta i all evighet. Frälsningsplanen fullbordades redan vid beslutet i evighetens begynnelse. Frälsningsverket fullbordades på korset och i uppståndelsen. Frälsningen blev min till fullo när jag tog emot Jesus. Och frälsningsplanen fullbordas i mitt liv då jag får lära känna honom och se honom sådan han verkligen är.
Så därför lever vi för den dagen och har vår blick fäst vid målet. Vi lever det eviga livet redan nu och planerar våra liv, inte med blicken fäst endast vid målgången, utan också vid livet som kommer att fortsätta för alltid tillsammans med Jesus.
Jag har tänkt en hel del på himlen och funderar över detta. Men för denna gången vill jag bara konstatera att Jesus berättade för oss att han går bort för att förbereda plats för oss och att han säger att där han är vill han att vi skall också vara. Varför? Vad gör man inte för någon man älskar?
Den som en gång började i evighetens beslutsrum kommer även att fullbordas där, i evigheten. Jag vill inte säga avslutas, eftersom frälsningen är en relationen, en gemenskap med Gud. Det var just det som Jesus dog för, gemenskap med dig att han skulle kunna bli den förste av många syskon, han först och vi efter i hans fotspår.
Så detta liv, som redan nu pulsera i oss genom Anden kommer att fortsätta i all evighet. Frälsningsplanen fullbordades redan vid beslutet i evighetens begynnelse. Frälsningsverket fullbordades på korset och i uppståndelsen. Frälsningen blev min till fullo när jag tog emot Jesus. Och frälsningsplanen fullbordas i mitt liv då jag får lära känna honom och se honom sådan han verkligen är.
Så därför lever vi för den dagen och har vår blick fäst vid målet. Vi lever det eviga livet redan nu och planerar våra liv, inte med blicken fäst endast vid målgången, utan också vid livet som kommer att fortsätta för alltid tillsammans med Jesus.
Jag har tänkt en hel del på himlen och funderar över detta. Men för denna gången vill jag bara konstatera att Jesus berättade för oss att han går bort för att förbereda plats för oss och att han säger att där han är vill han att vi skall också vara. Varför? Vad gör man inte för någon man älskar?
Evighetens räddningsplan (V)
"liksom han innan världens grund blev lagd har utvalt oss i honom för att vi skulle vara heliga och fläckfria inför honom. I sin kärlek har han genom Jesus Kristus förutbestämt att vi skulle tas upp som hans barn, enligt sin vilja och sitt beslut, för att den härliga nåd som han har skänkt oss i den Älskade skall prisas." (Efesierbrevet 1:4-6)
Paulus talar om trons kamp. Frälsningen är en gåva som vi har i relationen med Jesus. Jesus säger själv att evig liv är att känna Fadern och Sonen. Alla vi som tagit emot Jesus vet nog att bevarandet av tron eller bevarandet av relationen med Jesus kan vara en kamp genom olika omständigheter i livet. Läs till exempel om Johannes döparen i nya testamentet så ser vi att det inte är någon ny sak.
För att bevara frälsningen i våra liv har Gud gjort så mycket för oss. Det största är väl att han har givit oss den helige Ande, som våran hjälpare. Här kan man prata om engagemang! Gud själv flyttar in i våra liv! Eftersom planen har med gemenskap och tillhörighet att göra så blir den kristna tron så personlig där Gud är så nära oss, ja, i oss.
Han har också gett oss syskon, trossyskon i församlingen. Jag älskar mina syskon. Vad skulle jag gjort utan dem? Ett ensamt kol kallnar så lätt, men kol som ligger tätt tillsammans glöder intensivt och hjälper varandra.
Gud har också gett oss sitt Ord, med löften att stå på och leva utifrån. Och han har faktiskt gett oss just frälsningshistorien där vi kan gå tillbaka och se Guds handlande genom generationerna.
Sedan skulle vi kunna tala om bönen, nattvarden, predikan, lovsång, profetia och mycket mer.
Så Jesus frälser mig varje dag, upprätthåller mig och är trons upphovsman och slutförare i mitt liv. Idag frälser han mig, idag är man min räddning och idag är jag en ny skapelse i honom. Varför ett sådan engagemang för varje troende? För mig, för dig? I sin kärlek... Vad gör man inte för någon som man älskar?
Paulus talar om trons kamp. Frälsningen är en gåva som vi har i relationen med Jesus. Jesus säger själv att evig liv är att känna Fadern och Sonen. Alla vi som tagit emot Jesus vet nog att bevarandet av tron eller bevarandet av relationen med Jesus kan vara en kamp genom olika omständigheter i livet. Läs till exempel om Johannes döparen i nya testamentet så ser vi att det inte är någon ny sak.
För att bevara frälsningen i våra liv har Gud gjort så mycket för oss. Det största är väl att han har givit oss den helige Ande, som våran hjälpare. Här kan man prata om engagemang! Gud själv flyttar in i våra liv! Eftersom planen har med gemenskap och tillhörighet att göra så blir den kristna tron så personlig där Gud är så nära oss, ja, i oss.
Han har också gett oss syskon, trossyskon i församlingen. Jag älskar mina syskon. Vad skulle jag gjort utan dem? Ett ensamt kol kallnar så lätt, men kol som ligger tätt tillsammans glöder intensivt och hjälper varandra.
Gud har också gett oss sitt Ord, med löften att stå på och leva utifrån. Och han har faktiskt gett oss just frälsningshistorien där vi kan gå tillbaka och se Guds handlande genom generationerna.
Sedan skulle vi kunna tala om bönen, nattvarden, predikan, lovsång, profetia och mycket mer.
Så Jesus frälser mig varje dag, upprätthåller mig och är trons upphovsman och slutförare i mitt liv. Idag frälser han mig, idag är man min räddning och idag är jag en ny skapelse i honom. Varför ett sådan engagemang för varje troende? För mig, för dig? I sin kärlek... Vad gör man inte för någon som man älskar?
Evighetens räddningsplan (IV)
"liksom han innan världens grund blev lagd har utvalt oss i honom för att vi skulle vara heliga och fläckfria inför honom. I sin kärlek har han genom Jesus Kristus förutbestämt att vi skulle tas upp som hans barn, enligt sin vilja och sitt beslut, för att den härliga nåd som han har skänkt oss i den Älskade skall prisas." (Efesierbrevet 1:4-6)
Det enda "formella" sättet som jag kan se i Nya Testamentet att bli en kristen på är att låta döpa sig. Dopet är en del av frälsningen. Kan man vara frälst utan att vara döpt? Det tror jag. Ska man låta döpa sig om man är en kristen? JA!
Jag tycker om uttrycket "låta döpa sig". Ibland säger vi "när jag döpte mig..." men det är egentligen inte helt korrekt. Du lät döpa dig men någon annan döpte dig. Det säger något om frälsningen. Du välkomnar frälsningen men någon annan räddar dig, du ropar på hjälp och någon annan lyfter dig upp.
I dopet identifierar du dig med det som hände Jesus i hans död och uppståndelse. Du bort från ditt gamla jag, tillsammans med Kristus och du uppstår till ditt nya jag, tillsammans med Kristus. Här kan man prata om en nystart! Att få bli en ny människa! Dessutom är det en människa som förblir ny. Dopet talar om att ditt nya liv inte hänger på din egen prestation utan på att du nu lever i det som Jesus gjort i sin död och uppståndelse. Så du lät inte endast döpa dig ett visst datum bakåt i tiden, du är från och med det datumet död med Kristus och uppstånden tillsammans med honom.
För en tid sedan skulle jag döpa någon och satt då i bilen på väg till dopförättningen och tänkte på dopet och vad jag skulle dela på gudstjänsten. Jag tänkte på ditt eget dop och vilken stark upplevelse detta hade varit för mig och tänkte på personen som nu skulle låta döpa sig och vad det kunde betyda för denne. Men nå slog det mig. Mitt dop har lika stor betydelse för mig idag som dagen 1993, när jag lät döpa mig. Dopets kraft avtar inte med tiden utan sitter ihop med det som hände på korset och i graven för 2000 år sedan. Jesus dog för mina synder, det som skilde mig från Gud, och i dopet dog jag bort i från mina synder, det som skilde mig från Gud. Jesus uppstod på tredje dagen, eftersom döden inte hade några rättigheter till honom och i dopet uppstod jag från döden, eftersom döden inte har några rättigheter till mig. Och efter uppståndelsen lever Jesus som den för evigt uppståndne och efter dopet lever jag tillsammans med honom, i honom.
Varför har vi fått tillgång till allt detta? På vilken grund, av vilken anledning? I sin kärlek... Vad gör man inte för någon som man älskar?
Det enda "formella" sättet som jag kan se i Nya Testamentet att bli en kristen på är att låta döpa sig. Dopet är en del av frälsningen. Kan man vara frälst utan att vara döpt? Det tror jag. Ska man låta döpa sig om man är en kristen? JA!
Jag tycker om uttrycket "låta döpa sig". Ibland säger vi "när jag döpte mig..." men det är egentligen inte helt korrekt. Du lät döpa dig men någon annan döpte dig. Det säger något om frälsningen. Du välkomnar frälsningen men någon annan räddar dig, du ropar på hjälp och någon annan lyfter dig upp.
I dopet identifierar du dig med det som hände Jesus i hans död och uppståndelse. Du bort från ditt gamla jag, tillsammans med Kristus och du uppstår till ditt nya jag, tillsammans med Kristus. Här kan man prata om en nystart! Att få bli en ny människa! Dessutom är det en människa som förblir ny. Dopet talar om att ditt nya liv inte hänger på din egen prestation utan på att du nu lever i det som Jesus gjort i sin död och uppståndelse. Så du lät inte endast döpa dig ett visst datum bakåt i tiden, du är från och med det datumet död med Kristus och uppstånden tillsammans med honom.
För en tid sedan skulle jag döpa någon och satt då i bilen på väg till dopförättningen och tänkte på dopet och vad jag skulle dela på gudstjänsten. Jag tänkte på ditt eget dop och vilken stark upplevelse detta hade varit för mig och tänkte på personen som nu skulle låta döpa sig och vad det kunde betyda för denne. Men nå slog det mig. Mitt dop har lika stor betydelse för mig idag som dagen 1993, när jag lät döpa mig. Dopets kraft avtar inte med tiden utan sitter ihop med det som hände på korset och i graven för 2000 år sedan. Jesus dog för mina synder, det som skilde mig från Gud, och i dopet dog jag bort i från mina synder, det som skilde mig från Gud. Jesus uppstod på tredje dagen, eftersom döden inte hade några rättigheter till honom och i dopet uppstod jag från döden, eftersom döden inte har några rättigheter till mig. Och efter uppståndelsen lever Jesus som den för evigt uppståndne och efter dopet lever jag tillsammans med honom, i honom.
Varför har vi fått tillgång till allt detta? På vilken grund, av vilken anledning? I sin kärlek... Vad gör man inte för någon som man älskar?
tisdag 15 juli 2014
Texter om frälsningen
Hej vänner!
Jag håller på att skriva några texter om det mest fantastiska jag vet. Vi brukar kalla det för frälsningen och det handlar om hur vi kan komma tillbaka in i det liv som vår Far i himlen har skapat oss för. Dessa texter är på ett sätt inte så förberedda. Jag sitter uppe här en sommarnatt och vill tänka och reflektera högt kring det som är dyrbarast för mig och då kom dessa rader ut. Å andra sidan är det mycket förberett. Jag har själv levt i verkligheten av vad jag skriver i många år och när väl Gud fått lov att öppna våra ögon så får vi chans att se mer och mer in i det som han har gjort för oss genom sin död och uppståndelse.
Om du allt detta känns nytt för dig så vill jag gärna rekommendera en liten bok jag skrev för några år sedan. Den finns här som pdf och är helt gratis. Läs den gärna så får du lite mer kött på benen, klicka på länken här.
Vi får se hur många fler texter det blir på detta ämne men minst tre till som jag redan nu har i mitt huvud men som får lov att komma ut nästa gång jag sätter mig ner framför tangenterna. Samtidigt skall jag akta mig för att bli för ambitiös. Jag har lovat mig själv att jag har den här bloggen för min egen skull. Jag kommer lätt in i undervisnings-mode och jag vill undvika det här och istället bara skriva från mitt hjärta. Läraren i mig tycker då att det är skönt att kunna hänvisa till länken ovan så att alla kan läsa en text som är anpassas till dig som inte är så bevandrad i evangeliet, för det behöver man inte vara för att kunna ta emot det!
Jag håller på att skriva några texter om det mest fantastiska jag vet. Vi brukar kalla det för frälsningen och det handlar om hur vi kan komma tillbaka in i det liv som vår Far i himlen har skapat oss för. Dessa texter är på ett sätt inte så förberedda. Jag sitter uppe här en sommarnatt och vill tänka och reflektera högt kring det som är dyrbarast för mig och då kom dessa rader ut. Å andra sidan är det mycket förberett. Jag har själv levt i verkligheten av vad jag skriver i många år och när väl Gud fått lov att öppna våra ögon så får vi chans att se mer och mer in i det som han har gjort för oss genom sin död och uppståndelse.
Om du allt detta känns nytt för dig så vill jag gärna rekommendera en liten bok jag skrev för några år sedan. Den finns här som pdf och är helt gratis. Läs den gärna så får du lite mer kött på benen, klicka på länken här.
Vi får se hur många fler texter det blir på detta ämne men minst tre till som jag redan nu har i mitt huvud men som får lov att komma ut nästa gång jag sätter mig ner framför tangenterna. Samtidigt skall jag akta mig för att bli för ambitiös. Jag har lovat mig själv att jag har den här bloggen för min egen skull. Jag kommer lätt in i undervisnings-mode och jag vill undvika det här och istället bara skriva från mitt hjärta. Läraren i mig tycker då att det är skönt att kunna hänvisa till länken ovan så att alla kan läsa en text som är anpassas till dig som inte är så bevandrad i evangeliet, för det behöver man inte vara för att kunna ta emot det!
Evighetens räddningsplan (III)
"liksom han innan världens grund blev lagd har utvalt oss i honom för att vi skulle vara heliga och fläckfria inför honom. I sin kärlek har han genom Jesus Kristus förutbestämt att vi skulle tas upp som hans barn, enligt sin vilja och sitt beslut, för att den härliga nåd som han har skänkt oss i den Älskade skall prisas." (Efesierbrevet 1:4-6)
Budskapet om Jesu uppståndelse har gått från generation till generation, från kultur till kultur. Detta budskap har överlevt allt från den hårdaste behandling av maktens folk till kyrkans män som gjort allt för att förvanska budskapet och befläcka det. Mitt i allt, i varje generation har det funnits människor som bevarat och spridit de goda nyheterna vidare, ofta till ett högt pris.
Budskapet har gett människor hopp och lyft hela samhällen där det fått fäste och framför allt har det förvandlat människors liv, hjärta efter hjärta. Budskapet är ingen religion, inte en uppsättning regler eller direktiv. Budskapet är en person, som när det talas, alltid är närvarande och själv förvandlar människors liv. Kraften i budskapet om Jesus är dels att det är sant och att han själv bor i Ordet, är Ordet som talas. Han kommer genom förkunnelsen och visar sig själv.
Skulle inte han valt att söka upp oss, var och en av oss, så skulle vi för alltid varit borttappade, förlorade i oss själva och i våra egna ansträngningar, som pappersbitar som bara försvinner i en ocean.
Hur gick det till när du tog emot Jesus Kristus i ditt liv? Berätta för mig? Jag har hört många sådana berättelser och jag blir aldrig trött på dem. Ofta blir jag fascinerad av vilka stora saker Gud är beredd att göra för att få oss att förstå vem han är och vad han gjort för oss.
Oavsett hur det gick till när du tog emot honom hände det dig precis som mig att du blev en ny människa. Jesus bröt fram till ditt liv och du gav respons till honom och bjöd in honom i ditt liv. Du trodde på honom i ditt hjärta och du bekände din tro med din mun. Jesus kom till dig och ledde dig ut till en rymlig plats, en frihetens plats, ett Guds barns plats. Sedan gick han tillbaka in i ditt liv och och tog på sig all din synd, skam och tillkortakommanden. Han tog på sig allt det som var i vägen och du fick hans relation med Far i himlen. Inte på grund av din egen egen förtjänst utan bara för att den härliga nåd som han har skänkt oss i den Älskade skall prisas.
Så när ägde frälsningen rum i ditt liv? När blev du en ny människa? Den dagen du sa ja till Jesus, då flyttade han in i dig med sin Ande. Du i honom och han i dig, du blev en del av hans gemenskap, fick frid med honom.
Varför? I sin kärlek... Vad gör man inte för någon som man älskar?
Budskapet om Jesu uppståndelse har gått från generation till generation, från kultur till kultur. Detta budskap har överlevt allt från den hårdaste behandling av maktens folk till kyrkans män som gjort allt för att förvanska budskapet och befläcka det. Mitt i allt, i varje generation har det funnits människor som bevarat och spridit de goda nyheterna vidare, ofta till ett högt pris.
Budskapet har gett människor hopp och lyft hela samhällen där det fått fäste och framför allt har det förvandlat människors liv, hjärta efter hjärta. Budskapet är ingen religion, inte en uppsättning regler eller direktiv. Budskapet är en person, som när det talas, alltid är närvarande och själv förvandlar människors liv. Kraften i budskapet om Jesus är dels att det är sant och att han själv bor i Ordet, är Ordet som talas. Han kommer genom förkunnelsen och visar sig själv.
Skulle inte han valt att söka upp oss, var och en av oss, så skulle vi för alltid varit borttappade, förlorade i oss själva och i våra egna ansträngningar, som pappersbitar som bara försvinner i en ocean.
Hur gick det till när du tog emot Jesus Kristus i ditt liv? Berätta för mig? Jag har hört många sådana berättelser och jag blir aldrig trött på dem. Ofta blir jag fascinerad av vilka stora saker Gud är beredd att göra för att få oss att förstå vem han är och vad han gjort för oss.
Oavsett hur det gick till när du tog emot honom hände det dig precis som mig att du blev en ny människa. Jesus bröt fram till ditt liv och du gav respons till honom och bjöd in honom i ditt liv. Du trodde på honom i ditt hjärta och du bekände din tro med din mun. Jesus kom till dig och ledde dig ut till en rymlig plats, en frihetens plats, ett Guds barns plats. Sedan gick han tillbaka in i ditt liv och och tog på sig all din synd, skam och tillkortakommanden. Han tog på sig allt det som var i vägen och du fick hans relation med Far i himlen. Inte på grund av din egen egen förtjänst utan bara för att den härliga nåd som han har skänkt oss i den Älskade skall prisas.
Så när ägde frälsningen rum i ditt liv? När blev du en ny människa? Den dagen du sa ja till Jesus, då flyttade han in i dig med sin Ande. Du i honom och han i dig, du blev en del av hans gemenskap, fick frid med honom.
Varför? I sin kärlek... Vad gör man inte för någon som man älskar?
Evighetens räddningsplan (II)
"liksom han innan världens grund blev lagd har utvalt oss i honom för att vi skulle vara heliga och fläckfria inför honom. I sin kärlek har han genom Jesus Kristus förutbestämt att vi skulle tas upp som hans barn, enligt sin vilja och sitt beslut, för att den härliga nåd som han har skänkt oss i den Älskade skall prisas." (Efesierbrevet 1:4-6)
När vi läser Gamla Testamentets texter ser vi hur Guds frälsningsplan tar sig från generation till generation. Han är involverad i sin skapelse för att köpa oss tillbaka till sig själv, för att befria oss från det som nu håller oss borta från den gemenskap som vi är skapade att leva i.
Att mänskligheten gått bort från Gud är inte svårt att se eller förstå, vi ser oss runtomkring och vi ser splittring, lidande och svårigheter. Vi ser inåt och märker att vi inte ens lever upp till vår egen standard om vad som är rätt och fel, än mindre en standard från en harmonisk och vacker Gud.
Men faktum är att vårt fall, männsklighetens och mitt personliga, uppenbarar saker hos Gud, som funnits där hela tiden, eftersom han aldrig förändras, men som nu reflekteras på våra brustna liv. Vi ser en kärlek som älskar genom allt, vi ser en rättfärdighet som inte bortser från synden, men som själv tar syndens konsekvenser. Vi ser en nåd, som tar hela kostnaden själv och bjuder oss till ett liv tillsammans med honom, fläckfria inför honom.
Frälsningshistorien, som startade i evighetens beslutsrum, landar nu på ett kors och delar historien mitt i tu, ett före och ett efter på mänsklighetens tidslinje. När blev du räddad? När genomfördes Guds frälsningsplan? När hände det? När Jesus Kristus gav sitt liv för dig, i ditt ställe på korset. Där blev du en ny människa, där blev du förlåten. Där bytte du plats med Gud, som gav sig själv för dig.
Varför? I sin kärlek... Vad gör man inte för någon som man älskar?
När vi läser Gamla Testamentets texter ser vi hur Guds frälsningsplan tar sig från generation till generation. Han är involverad i sin skapelse för att köpa oss tillbaka till sig själv, för att befria oss från det som nu håller oss borta från den gemenskap som vi är skapade att leva i.
Att mänskligheten gått bort från Gud är inte svårt att se eller förstå, vi ser oss runtomkring och vi ser splittring, lidande och svårigheter. Vi ser inåt och märker att vi inte ens lever upp till vår egen standard om vad som är rätt och fel, än mindre en standard från en harmonisk och vacker Gud.
Men faktum är att vårt fall, männsklighetens och mitt personliga, uppenbarar saker hos Gud, som funnits där hela tiden, eftersom han aldrig förändras, men som nu reflekteras på våra brustna liv. Vi ser en kärlek som älskar genom allt, vi ser en rättfärdighet som inte bortser från synden, men som själv tar syndens konsekvenser. Vi ser en nåd, som tar hela kostnaden själv och bjuder oss till ett liv tillsammans med honom, fläckfria inför honom.
Frälsningshistorien, som startade i evighetens beslutsrum, landar nu på ett kors och delar historien mitt i tu, ett före och ett efter på mänsklighetens tidslinje. När blev du räddad? När genomfördes Guds frälsningsplan? När hände det? När Jesus Kristus gav sitt liv för dig, i ditt ställe på korset. Där blev du en ny människa, där blev du förlåten. Där bytte du plats med Gud, som gav sig själv för dig.
Varför? I sin kärlek... Vad gör man inte för någon som man älskar?
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)