tisdag 15 juli 2014

Evighetens räddningsplan (II)

"liksom han innan världens grund blev lagd har utvalt oss i honom för att vi skulle vara heliga och fläckfria inför honom. I sin kärlek har han genom Jesus Kristus förutbestämt att vi skulle tas upp som hans barn, enligt sin vilja och sitt beslut, för att den härliga nåd som han har skänkt oss i den Älskade skall prisas." (Efesierbrevet 1:4-6)

När vi läser Gamla Testamentets texter ser vi hur Guds frälsningsplan tar sig från generation till generation. Han är involverad i sin skapelse för att köpa oss tillbaka till sig själv, för att befria oss från det som nu håller oss borta från den gemenskap som vi är skapade att leva i.
Att mänskligheten gått bort från Gud är inte svårt att se eller förstå, vi ser oss runtomkring och vi ser splittring, lidande och svårigheter. Vi ser inåt och märker att vi inte ens lever upp till vår egen standard om vad som är rätt och fel, än mindre en standard från en harmonisk och vacker Gud.

Men faktum är att vårt fall, männsklighetens och mitt personliga, uppenbarar saker hos Gud, som funnits där hela tiden, eftersom han aldrig förändras, men som nu reflekteras på våra brustna liv. Vi ser en kärlek som älskar genom allt, vi ser en rättfärdighet som inte bortser från synden, men som själv tar syndens konsekvenser. Vi ser en nåd, som tar hela kostnaden själv och bjuder oss till ett liv tillsammans med honom, fläckfria inför honom.

Frälsningshistorien, som startade i evighetens beslutsrum, landar nu på ett kors och delar historien mitt i tu, ett före och ett efter på mänsklighetens tidslinje. När blev du räddad? När genomfördes Guds frälsningsplan? När hände det? När Jesus Kristus gav  sitt liv för dig, i ditt ställe på korset. Där blev du en ny människa, där blev du förlåten. Där bytte du plats med Gud, som gav sig själv för dig.
Varför? I sin kärlek... Vad gör man inte för någon som man älskar?

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar