"liksom han innan världens grund blev lagd har utvalt oss i honom för att vi skulle vara heliga och fläckfria inför honom. I sin kärlek har han genom Jesus Kristus förutbestämt att vi skulle tas upp som hans barn, enligt sin vilja och sitt beslut, för att den härliga nåd som han har skänkt oss i den Älskade skall prisas." (Efesierbrevet 1:4-6)
Den som en gång började i evighetens beslutsrum kommer även att fullbordas där, i evigheten. Jag vill inte säga avslutas, eftersom frälsningen är en relationen, en gemenskap med Gud. Det var just det som Jesus dog för, gemenskap med dig att han skulle kunna bli den förste av många syskon, han först och vi efter i hans fotspår.
Så detta liv, som redan nu pulsera i oss genom Anden kommer att fortsätta i all evighet. Frälsningsplanen fullbordades redan vid beslutet i evighetens begynnelse. Frälsningsverket fullbordades på korset och i uppståndelsen. Frälsningen blev min till fullo när jag tog emot Jesus. Och frälsningsplanen fullbordas i mitt liv då jag får lära känna honom och se honom sådan han verkligen är.
Så därför lever vi för den dagen och har vår blick fäst vid målet. Vi lever det eviga livet redan nu och planerar våra liv, inte med blicken fäst endast vid målgången, utan också vid livet som kommer att fortsätta för alltid tillsammans med Jesus.
Jag har tänkt en hel del på himlen och funderar över detta. Men för denna gången vill jag bara konstatera att Jesus berättade för oss att han går bort för att förbereda plats för oss och att han säger att där han är vill han att vi skall också vara. Varför? Vad gör man inte för någon man älskar?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar